Uppförsbacke i två timmar
Vi hyrde väldigt avancerade cyklar på semestern, sådana som inte vägde någonting och gick fint att köra i värsta uppförsbackarna . (Noterade att de kostade mer i hyra än vår lilla hyrda Skoda per dag, så ni förstår att det var fint.)
Det började lite fint, med palmer och bara svar uppförsbacke...I början gick det som en dans, i palmernas skugga och med bara en liten lätt uppförsbacke.Visste ni att det är lag på cykelhjälm på Kanarieöarna?
Efter ett par timmar i uppförsbacke började jag bli trött, trots att jag tränar spinning och cyklar mycket hemma…
William stretar på, tyvärr har vi inga bilder från de värsta uppförbackarna eftersom vi inte orkade annat än att trampa där.
Så efter två timmar, ungefär en mil från målet gav jag upp, medan William laddade om utan problem och fortsatte till Antigua som var vårt mål.
William laddar musik inför sista etappen.
Det var väldigt kul att cykla hem igen, racerfart hela vägen eftersom det var nedförbacke i stort sett hela tiden, jag fick bromsa mig hem. William klarade dock den cirka 8 mil långa turen utan några som helst problem, möjligen var sista biten hem till hotellet lite jobbig (då det faktiskt var rätt backigt.)
Vandring blev mödosam klättring
Vi skulle vandra i bergen, men valde fel väg och fick klättra istället.
Vår aktiva semester på Fuerteventura blev andra dagen så jämrans aktiv att jag fick träningsvärk i fyra dagar efter det…
Vi valde att gå genom ravinen först, kanske inte lättaste vägen.
Vi bestämde oss för att bestiga öns högsta berg, Pico Del la Zarza, 807 meter, och hittade inte den rätta stigen förrän på nedvägen…. liiiite jobbigare, men också mycket roligare!
Det blev så småningom ganska brant.... tur William hittade en vattenledning att hålla fast i.
Det var lite tufft när vi sakta klättrade förbi ett jättebestånd High Chaparall-kaktusar. Jag flåsade som en blåsbälg, medan den lilla väduren William skuttade som en bergsget bland klipporna. Fast jag är vädur också, faktiskt…
Det är brantare än det ser ut.
Sista biten, innan vi kom upp över kammen på berget var riktigt brant… inte ens getterna var med så här långt.
Hallå William! Och hur ska jag komma upp dit? Titta i bakgrunden så ser ni stranden där vandringen/klättringen började...
Sonen William 14 år, höll ett nåååååågot högre tempo än sin gamla mamma och fick vänta ibland.
William har en bra bit kvar, men snart närmar vi oss åtminstone stigen, som vi letat efter hela dagen.
Så äntligen nådda vi toppen och åt vår medhavda lunch, varsin baguette.
Äntligen! Efter tre timmars klättrande nådde vi toppen!
Utsikten var svindlande, klicka gärna upp bilderna så får ni kanske en liten aning om hur det kändes.
Å där nere ligger den andra stranden, som inte går att nå via bilväg!
Det var helt klart värt det när den värsta uppåtklättringen var över.
Konstigt nog var det helt stilla på toppen, medan det var full storm lite längre ner.
Vädret skiftade från minut till minut på toppen.
Ena sekunden sol, andra moln.
Det blev bra mycket lättare på vägen ner, när vi äntligen hade hittat stigen. Tur för oss, klättra uppåt är kanske jobbigt, men att klättra nedåt är jättesvårt!
Det hade förvisso varit lättare att även gå stigen upp – men inte lika bra träning! Kanske man tappade en och annan bilring efter det tuffa passet? Ja kolla, där är den ju!
Tappad bilring...
Hela klättringen gick bra, men när vi bara hade några meter kvar till strandpromenaden i Morro Jable så snubblade jag i gruset och slog upp knät – typiskt, men ändå tur att inget hände på väg upp!
Aj, aj, aj...
Solsemester?
I dag, i grevens tid, anlände mina nya träningskläder med halvlånga ärmar. Ajabaja, inte inte bränna mig när jag och sonen William vandrar på Fuerteventura nästa vecka! Jag är ju opererad för malignt melanom och är mycket försiktig med solen (bättre sent än aldrig… försiktig var jag sannerligen inte som yngre, därav diagnosen .)
- Solskydd för axlar och armar när man vandrar är bra!
Å andra sidan… Idag är det strålande sol och 25 grader varmt där… Precis lagom tills vi kommer ner på måndag ska det (enligt vädret i min mobil) bli molnigt och sedemera regn… kanske en Herrens försyn, med tanke på våra vinterbleka skinn?
- På måndag går solen i moln, lagom till vi anländer…
Och säga vad man vill. Moln och regn i 20 grader är ändå trevligare än moln och regn i 5 grader…
Ha det gott, jag är åter vecka 4!
Finaste apoteket?
Kan det vara Sveriges vackraste apotek, apotek Lejonet på Stortorget i Malmö? Åtminstone Skånes? Det ligger inrymt i Teschska palatset som är byggt av apotekaren John Tesch. Han ville gärna ha ett av Europas största och tjusigaste apotek. Den ståtlig byggnaden inrymde även en tjusig våning , klicka här så hittar ni en bild på exteriören.
Men även insidan är väldigt vacker. Innan jag flyttade till Malmö brukar vi ta en tur in på apoteket när vi var på besök i staden, bara för att det är så fantastiskt fint.
Inredningen är klart sevärd.
Nu passar jag på att njuta när jag ändå har ärenden dit. Idag fick man vänta ganska länge på att få ut sitt recept, pga datorproblem, men det gjorde inte så mycket, det finns ju som sagt mycket att titta på.
Fina detaljer på drickfontänen.
Hela interiören påminner faktiskt fortfarande mycket om hur det såg ut en gång i tiden, kolla på bilden nedan och klicka sedan här för att jämföra.
Gamla apoteksflaskor, rutigt golv och charmerande tak, mycket är bevarat på Apoteket lejonet.
Titta gärna i taket också! Massor av lejon!
Tjusigt tak, med tunga jugendlampor.
Bästa julklappen
Nu har vår julklapp kommit. Ett sprillans nytt cykelställ! Ordning och reda.
Cyklar på fin rad istället för en slarvig röra. Blir ännu mer effekt när pojkarna är hemma!
Jag gav halva cykelstället till Andrew och han andra hälften till mig. Tonårspojkarna får låna de lediga platserna alldeles utan att köpa in sig, visst är vi snälla? Plus en gästplats. Kan det bli bättre?
Tio år idag!
Idag firar jag och min sambo Andrew tioårsjubileum. Letade efter bilder från första året och fick en chock… var verkligen mina barn så här små när vi träffades? Nu resliga ungdomar i 180-190 cm:s klassen…
Man ser på barnen hur fort tiden går...
Hurra i alla fall för tio år tillsammans! Vi firar i morgon, med att gå på samma restaurang som vi hade vår första date på. Det har vi gjort i tio år i rad nu…
Hurra för tio år Bilden är från Andrews 35-årsdag.
Sjukskötarna Madiba och Sara
Har varit sjuk i ett par dagar och inte orkat så mycket mer än att flytta ner till soffan på dagarna. Någon slags light-influensa, tror jag. Då är det fint att ha de små vårdarna Madiba och Sara hemma. De viker inte från en sjuk mattes sida… till skillnad från exempel min undersköterska till sambo som bara jobbar hela tiden, med att sköta andra.
När jag sover, sympatisover de och vaknar bara för att skrika om det händer något exceptionellt spännande, som att sopbilen backar in på vår gata, eller så. Sådant bör man ju inte missa bara för att man har feber, tycker de.
Hoppas nu inte de små tappra papegojorna utvecklar någon slags fågelinfluensa för att jag har smittat dem…
Engagerade sjukvårdare i förgrunden Sara och i bakgrunden Madiba, i mitten sjuklingen som nu är definitivt på bättringsvägen.
Träning på Kanarieöarna
Det ser ut att vara lite backigt....
Nu har jag beställt en resa till Fuerteventura, en av Kanarieöarna. Vi ska dit och träna, min son William, 14 år och jag. Jag hade gott kunnat tänka mig att ligga och slöa under ett solparasoll, men nu har vi bokat in oss för en aktiv semester. Hotellet vi valt kan erbjuda förutom OS-bassäng också aerobics, yoga, pilates, dykning, windsurning, snorkling, cykling och till och med spinning, min favoritträningsform.
Fast William och jag har tänkt att satsa mest på att vandra.
Hmm, det ser minst sagt backigt ut, det är nog bäst att smygträna lite innan vi far. Kanske ska göra som min bloggranne Johanna, träna med Paolo Roberto och gå som Zebulon Machaham? Klicka här för att läsa om Johannas äventyr!
Snart 79 år gamla skor…
Är de inte söta, min pappas första skor, små broderade tygskor med knapp? De hänger på hans sängstolpe och eftersom vi får låna hans säng när vi hälsar på tittar jag alltid på dem när jag hälsar på. Farmor var bra på att spara små söta saker… i februari fyller han 79 år, så så länge har de hängt med! Han föddes på Råddegatan i Kalmar och det konstiga är att till exekt det huset har min systerdotter flyttat för ett par veckor sedan och blivit sambo! Världen är allt bra liten…
Visst är de söta?
En god jul and a Merry Christmas
Madiba är avvaktande men lite nyfiken på julklapparna.
Det blev en hektiskt jul i år. Först firade i Malmö vi med Andrew som skulle till London för att fira sin brors 50-årsdag. (mer…)
