Fler frostiga tips
Fler köldtips för oss i söder, som måste passa på:
Exmaken påpekade just i telefon att det är ett perfekt tillfälle att avfrosta frysen. Såklart! Att jag inte tänkte på det! Så nu trivs kuddar och täcken som avkvalstras ute, tillsammans med frysvaror som hålls kalla, medan frysen avfrostas.
Frysvaror i första raden, snart kvalsterfria kuddar i andra raden.
Hej då, alla kvalster!
Dö kvalster, dö!
Kvalster, snart död?
Äntligen ordentliga minusgrader även i Malmö, ut med kuddar och täcken så får de små oönskade husdjuren det tufft! Dör de inte får de väl en ordentlig förkylning åtminstone…
Här ligger alla små kuddkvalster och huttrar i tiogradig kyla...
Eftersom jag är allergisk mot bland annat kvalster kan jag tycka att den här kylan har sina fördelar. Med tanke på att vi inte har någon snö, som skyddar jorden från nedkylning, vågar man hoppas på att även en och annan snigel och fästing dukar under?
Vi hoppas att även täckkvalsterna dukar under i kylan.
Kreativt arbete pågår
I tisdags hade vi en stor redaktionskonferens, där alla redaktionens medlemmar gav idéer och inspiration till hur vi ska göra Allas ännu bättre.
Och idag satte sig hela redaktionsledningen för att försöka förvalta så många som möjligt av alla dessa goda idéer – ett möte som varade hela dagen. Och vi blev inte ens färdiga, utan fick boka in ännu ett möte.
Mikael Frohm, redaktionschef, Ingrid Olsson, reportagechef, Boel Granquist, AD och layoutchef och Helena Ljunggren, fackchef funderar på hur vi bäst utnyttjar idéerna.
Så det kommer hända mycket nytt i och omkring Allas inom kort… och vänta bara det kommer mera!
Hela kulturredaktionen, med ansvar för fiktion, läsning, kryss och mycket annat: Lotta Gustavsson och Ingar Haellquist.
Har du också bra idéer för hur vi ska göra Allas ännu bättre? Mejla mig: gunilla.hakansson@allas.aller.se
Spam stroganoff!
Idag blir det spam stroganoff till middag, hojtade sambon när jag kom hem i går. Jag tittade storögt på tallriken, provade och utbrast belåtet:
- Nämen! Spam är ju faktiskt godare än falukorv!
Spam stroganoff, trodde jag.
Andrew tittade lika storögt tillbaka och svarade:
- Men jag bara skojade! Det ÄR falukorv.
HM. Mycket riktigt, spamburken som jag köpt till sambon stod kvar i kylen.
Burken med spam är kvar.
- Du gnäller ju alltid när jag köper falukorv och säger att ”det är som er spam”. (Sambon är engelsk, som ni kanske förstår). Jo jag brukar vädja om biff stroganoff, eller kyckling stroganoff, jag är lite bortskämd jag… (fast jag tycker om dyr-falukorven med 80% kötthalt!)
Återkommer när jag smakat äkta spam stroganoff!
Massor av hotell!
I förra veckan satte jag nog personligt rekord i att bo på olika hotell. Det blev hotell Mollberg i Helsingborg i tisdags, First hotel Skt Petri i Köpenhamn i fredags och Phoenix Copenhagen på lördagen . Och hotell Las Playitas i måndags klicka här för att läsa om det.
Utsikt från hotell Mollberg.
De två första hotellen var i tjänsten.
Utsikt från hotell Skt Petri, rum 446, med fyra kyrktorn!
Men de sista rummet var på Hotell Phoenix Copenhagen, rum nummer 4443, där min sambo Andrew och jag hade bokat in oss för att fira vårt tioårsjubileum (igen).
Bubbel och chokladdoppade jordgubbar.
Så det blev bubbel och chokladdoppade jordgubbar!
Fint rum i gammaldags elegant stil.
Vi hann också se en utställning om Toulouse-Lautrec och hans konst, på Statens museum för kunst.
Utsikt över takåsarna från hotell Phoenix Copenhagen.
Och lyxigt besök på den japanska restaurangen Umami – superfint och gott, men svindyrt.
Samma utsikt - med snö.
Men är det tioårsjubileum så är det, även om vi firade lite försenat…
Los Lobos – ön där naturen får bestämma
Sista inlägget från vår semester på Fuerteventura handlar om naturreservatet och ön los Lobos. Ett orört stycke natur som man når med båt från staden Corralejos hamn. Båtturen tar bara en kvart eller så, och kostar 15 euro t/r per vuxen, men det gäller att se till att passa båttiderna, för det går bara fyra turer per dag. Även om ön är fin och till och med har en restaurang vill du nog inte bli strandsatt…
Los Lobos har både svarta och vita stränder.
Att vandra runt ön tar ungefär en och en halv timme och det är förvånansvärt skiftande natur. Svarta och vita stränder, ovanligt mycket växlighet för att vara Fuerteventura och ett högre berg, Cauldronberget finns också på ön.
William och jag avstod från att bestiga berget som fanns på ön. Ett berg i veckan räcker...
Den här gången hoppade vi dock att bestiga berget, vi hade dels ingen lust dels måste man söka om tillstånd först. Vissa berg krävs nämligen tillstånd för att få gå upp på, visserligen gratis, men ändå lite krångligt.
Ganska lång led, men som omväxling ganska plan tur!
Du får bara vandra på utstakad led och av öns alla stränder är det bara en som du får bada från. Men det gör inget, eftersom det är den absolut finaste lilla lagunen. Vi passade på att snorkla där, men vi såg mer fisk och sjödjur hemma vid stranden vid Hotellet Las Playitas…
Mer om vår semester på Fuerteventura hittar du om du klickar här!
Lite snorkling vid en vit strand.
Utsikt från Playitas Aparthotel
Jag måste ju berätta om vårt mycket specialla semesterhotell i min lilla serie ”Utsikt från ett hotellrum”. Vi bodde i en lägenhet på semesteranläggningen Las Playitas på semestern, med utsikt över Atlanten och bergen.
Svart sandstrand och berg runt hotellet och fiskebyn Las Playitas.
Las Playitas är annars en söt liten fiskeby, där man med fördel kan gå och äta – flera mycket bra restauranger.
Hotellet har en synnerligen sportig profil – till exempel var hela danska herrhandbollslaget där på uppladdning inför EM, samtidigt som vi. Fast vi laddade då inte för EM…
Verkar ha förresten varit en sjuhelsikes bra uppladdning – grattis till guldet Danmark!
Bland gästerna är det påfallande många ytterst vältränade, och här finns simbassäng med OS-standard, fantastiskt fina cyklar att hyra, läs mer om det här.
Det finns dessutom hur många pass som helst att välja bland: spinning, aerobics, bodytune, yoga, zumba mm, mm, de allra flesta utan extra kostnad. Och självklart ett enormt gym, också det får man besöka utan extra kostnad.
När vi frågade i hotellets dykcentra vart man skulle åka för att snorkla bäst på ön svarade de genom att peka mot den lilla svarta stranden framför hotellet ”Där, till vänster av stranden!” Och det stämde, det var mycket fisk och andra sjö(o)djur att studera genom cyklopet.
Vill man ha en aktiv semester är Las Playitas mycket inspirerande plats och efter dagens pass finns det gott om plats runt poolen. Det är ännu skönare att slappa när man tagit i lite innan… Men det finns också en hel drös som inte sportar, utan bara njuter av hur osannolikt lugnt och skönt det är (eftersom merpartern är uta och cyklar, joggar, simmar etc…)
Det finns en sportbar på hotellet, men det är inte något vidare hålligång på kvällerna, i alla fall inte när vi var där. Många tycks tänka på morgondagen… Själva gick vi tidigt till sängs. Det tar på krafterna att ligga i träning på semestern!
Bäst mat får man på de lokala små restarangerna, antingen i Las Playitas eller i närbelägna Morro Jable
Uppförsbacke i två timmar
Vi hyrde väldigt avancerade cyklar på semestern, sådana som inte vägde någonting och gick fint att köra i värsta uppförsbackarna . (Noterade att de kostade mer i hyra än vår lilla hyrda Skoda per dag, så ni förstår att det var fint.)
Det började lite fint, med palmer och bara svar uppförsbacke...
I början gick det som en dans, i palmernas skugga och med bara en liten lätt uppförsbacke.
Visste ni att det är lag på cykelhjälm på Kanarieöarna?
Efter ett par timmar i uppförsbacke började jag bli trött, trots att jag tränar spinning och cyklar mycket hemma…
William stretar på, tyvärr har vi inga bilder från de värsta uppförbackarna eftersom vi inte orkade annat än att trampa där.
Så efter två timmar, ungefär en mil från målet gav jag upp, medan William laddade om utan problem och fortsatte till Antigua som var vårt mål.
William laddar musik inför sista etappen.
Det var väldigt kul att cykla hem igen, racerfart hela vägen eftersom det var nedförbacke i stort sett hela tiden, jag fick bromsa mig hem. William klarade dock den cirka 8 mil långa turen utan några som helst problem, möjligen var sista biten hem till hotellet lite jobbig (då det faktiskt var rätt backigt.)
Vandring blev mödosam klättring
Vi skulle vandra i bergen, men valde fel väg och fick klättra istället.
Vår aktiva semester på Fuerteventura blev andra dagen så jämrans aktiv att jag fick träningsvärk i fyra dagar efter det…
Vi valde att gå genom ravinen först, kanske inte lättaste vägen.
Vi bestämde oss för att bestiga öns högsta berg, Pico Del la Zarza, 807 meter, och hittade inte den rätta stigen förrän på nedvägen…. liiiite jobbigare, men också mycket roligare!
Det blev så småningom ganska brant.... tur William hittade en vattenledning att hålla fast i.
Det var lite tufft när vi sakta klättrade förbi ett jättebestånd High Chaparall-kaktusar. Jag flåsade som en blåsbälg, medan den lilla väduren William skuttade som en bergsget bland klipporna. Fast jag är vädur också, faktiskt…
Det är brantare än det ser ut.
Sista biten, innan vi kom upp över kammen på berget var riktigt brant… inte ens getterna var med så här långt.
Hallå William! Och hur ska jag komma upp dit? Titta i bakgrunden så ser ni stranden där vandringen/klättringen började...
Sonen William 14 år, höll ett nåååååågot högre tempo än sin gamla mamma och fick vänta ibland.
William har en bra bit kvar, men snart närmar vi oss åtminstone stigen, som vi letat efter hela dagen.
Så äntligen nådda vi toppen och åt vår medhavda lunch, varsin baguette.
Äntligen! Efter tre timmars klättrande nådde vi toppen!
Utsikten var svindlande, klicka gärna upp bilderna så får ni kanske en liten aning om hur det kändes.
Å där nere ligger den andra stranden, som inte går att nå via bilväg!
Det var helt klart värt det när den värsta uppåtklättringen var över.
Konstigt nog var det helt stilla på toppen, medan det var full storm lite längre ner.
Vädret skiftade från minut till minut på toppen.
Ena sekunden sol, andra moln.
Det blev bra mycket lättare på vägen ner, när vi äntligen hade hittat stigen. Tur för oss, klättra uppåt är kanske jobbigt, men att klättra nedåt är jättesvårt!
Det hade förvisso varit lättare att även gå stigen upp – men inte lika bra träning! Kanske man tappade en och annan bilring efter det tuffa passet? Ja kolla, där är den ju!
Tappad bilring...
Hela klättringen gick bra, men när vi bara hade några meter kvar till strandpromenaden i Morro Jable så snubblade jag i gruset och slog upp knät – typiskt, men ändå tur att inget hände på väg upp!
Aj, aj, aj...
Solsemester?
I dag, i grevens tid, anlände mina nya träningskläder med halvlånga ärmar. Ajabaja, inte inte bränna mig när jag och sonen William vandrar på Fuerteventura nästa vecka! Jag är ju opererad för malignt melanom och är mycket försiktig med solen (bättre sent än aldrig… försiktig var jag sannerligen inte som yngre, därav diagnosen .)
- Solskydd för axlar och armar när man vandrar är bra!
Å andra sidan… Idag är det strålande sol och 25 grader varmt där… Precis lagom tills vi kommer ner på måndag ska det (enligt vädret i min mobil) bli molnigt och sedemera regn… kanske en Herrens försyn, med tanke på våra vinterbleka skinn?
- På måndag går solen i moln, lagom till vi anländer…
Och säga vad man vill. Moln och regn i 20 grader är ändå trevligare än moln och regn i 5 grader…
Ha det gott, jag är åter vecka 4!
