Sämsta idrottsmorsan?
Äntligen såg vi en match där sonen William brottades. Jag är en oduglig idrottsmorsa, mycket för att jag inte är särskilt idrottsintresserad från början. Därför vill jag helst bara se matcher där William själv är med. Och så kan man ju inte bära sig åt, det inser ju jag också. Det vore ju lika illa som att gå mitt under ett musikframträdande bara för att min lille telning framfört sitt soloparti…
Men i går var ett gyllene tillfälle, eftersom pojkens klubb IK Sparta var arrangör. Alltså var det någon av Williams klubbkamrater med i varje match, mycket roligare än att se okända barn tävla…
Tyvärr är varken jag eller sambon Andrew så där jättebra på brottningens regelverk. Och därför odugliga på att skrika rätt saker i rätt ögonblick, jag menar tänk om jag skrek :
”JAAA, BRAAA WILLIAM!” just när han gjorde ett misstag?
Så stödet från oss blev måttligt. William tröstade oss efteråt med att han ändå inte lyssnar på publikens hejande, han är helt koncentrerad på tränarens kommandon.
Så det var inte vår tystnad som gjorde att William dessvärre förlorade sin match. Däremot spelade det roll att han fick gå upp en viktklass och dessutom lämna sin grupp ”pojkar” och tävla i ”ungdom” och därmed möta en grabb, Linus Ericsson, som är tre år äldre och ett par kilo tyngre och dessutom en av de bättre i landet, han kom två i EM. Grattis i efterskott Daniel!
Men Wiliam höll ut mot sin svåra motståndare ett tag, så det blev en spännande och för Williams del ändå en hedervärd match, även om jag höll snattran och inte tjoade på min gosse.
Mer om brottningsgalan i Kulladal, Malmö här. Dessutom fick vi se ett av Sveriges OS-hopp, Robert Rosengren, som kanske kan fixa Sparta IK:s tredje OS-guld i London nästa år! Och Tobias Kvarnmark, OS-hopp för 2016, som gick en match (Robert bara visade upp sig).
Och jag vill passa på att ge en eloge till IK Sparta och brottningsvärlden överhuvudtaget. Här kan även ett barn eller ungdom som inte har idrottsintresserade föräldrar få stöttning, alla, även de som inte har föräldrar som ställer upp får en chans. Här ställs inga orimliga kvar på föräldramedverkan som i fotboll eller ishockey, där i alla fall jag har mycket dåliga erfarenheter…. mer om det en annan gång.






