Vandring blev mödosam klättring

Vi skulle vandra i bergen, men valde fel väg och fick klättra istället.
Vår aktiva semester på Fuerteventura blev andra dagen så jämrans aktiv att jag fick träningsvärk i fyra dagar efter det…

Vi valde att gå genom ravinen först, kanske inte lättaste vägen.

Vi bestämde oss för att bestiga öns högsta berg, Pico Del la Zarza, 807 meter, och hittade inte den rätta stigen förrän på nedvägen…. liiiite jobbigare, men också mycket roligare!

Det blev så småningom ganska brant.... tur William hittade en vattenledning att hålla fast i.

Det var lite tufft när vi sakta klättrade förbi ett jättebestånd High Chaparall-kaktusar. Jag flåsade som en blåsbälg, medan den lilla väduren William skuttade som en bergsget bland klipporna. Fast jag är vädur också, faktiskt…

Det är brantare än det ser ut.

Sista biten, innan vi kom upp över kammen på berget var riktigt brant…  inte ens getterna var med så här långt.

Hallå William! Och hur ska jag komma upp dit? Titta i bakgrunden så ser ni stranden där vandringen/klättringen började...

Sonen William 14 år, höll ett nåååååågot högre tempo än sin gamla mamma och fick vänta ibland.

William har en bra bit kvar, men snart närmar vi oss åtminstone stigen, som vi letat efter hela dagen.

Så äntligen nådda vi toppen och åt vår medhavda lunch, varsin baguette.

Äntligen! Efter tre timmars klättrande nådde vi toppen!

Utsikten var svindlande, klicka gärna upp bilderna så får ni kanske en liten aning om hur det kändes.

Å där nere ligger den andra stranden, som inte går att nå via bilväg!

Det var helt klart värt det när den värsta uppåtklättringen var över.

Konstigt nog var det helt stilla på toppen, medan det var full storm lite längre ner.

Vädret skiftade från minut till minut på toppen.

Ena sekunden sol, andra moln.

Det blev bra mycket lättare på vägen ner, när vi äntligen hade hittat stigen. Tur för oss, klättra uppåt är kanske jobbigt, men att klättra nedåt är jättesvårt!

Det hade förvisso varit lättare att även gå stigen upp – men inte lika bra träning! Kanske man tappade en och annan bilring efter det tuffa passet? Ja kolla, där är den ju!

Tappad bilring...

Hela klättringen gick bra, men när vi bara hade några meter kvar till strandpromenaden i Morro Jable så snubblade jag i gruset och slog upp knät – typiskt, men ändå tur att inget hände på väg upp!

Aj, aj, aj...

2Tweeta