Tack kära bloggläsare!

Tack mina kära bloggläsare, alla ni som stått ut med mina barnsligheter och tanklösheter i två och ett halvt år.
Sedan Google analytics började räkna er (den 21 februari 2012) har det blivit 13926 unika besök och 32 966 sidvisningar!

Några av de populäraste inläggen är:

Om min spökande sköldkörtel och B12-vitaminbrist.

En liten burk med pyttesmå B12-tabletter för 73:- gjorde underverk på fem dagar.

Om sambons och mina tappra försök att lära oss surfa, del 1 och del 2.

Skulle vi någonsin lära oss surfa? Läraren Papu slet hårt...

Och om sambons om mitt Nimis-besök (med vägbeskrivning)

Va, han Vilks, är han inte riktigt klok????!!

Min mirakelmedicin mot Ménières: Salovum (som just nu inte biter).

Söt kyckling! Bilden är lånad av Almviks 4H-gård och får symbolisera äggbaserade medicinen Salovum

Samt ett inlägg om vampyren Jacob/Taylor Lautner och likheten med min son William.

Vampyren Jacob/Taylor.

Nu efter dryga 500 inlägg lämnar jag vidare stafettpinnen till min kollega Maria Wigur, matredaktör, biträdande fackchef, med andra ord en som kan det här med mat. På alla sätt!

Nu vill hon ta makten över sin egen vikt, och gå ner lite (fast  vi älskar henne precis som hon är – och somliga bloggare som slutar idag är rent av tjocka om man jämför).

Klicka dig in här på Marias spännande blogg Maria-vilse i vikten !
Anette Frennessen, fackredigerare har en annan minst lika spännande blogg om trädgård och växter Gröna Glimtar Du anar inte hur mycket spännande det finns att upptäcka, även nu, så här i höstmörkret. Låt Anette visa dig!

Själv tar jag en paus, kanske evighetslång, vi får se.

Stort tack till alla er som läst, kommenterat och hejat på!

Kolla också på våra två andra bloggar:

Gunilla och Frasse

Johannas bollplank

 

P.S

Vill du kika på mina gamla inlägg kan du alltid surfa in på Håkansson hörna igen.  Bloggen finns kvar, fast i skymundan, och adressen är som alltid gunilla.allas.se


Återbesök på Crystal Plaza

Kan inte riktigt släppa min lilla serie ”Utsikt från ett hotellrum”, för det är himla bra att kolla in hur det egentligen var på det där hotellrummet…. och nu har jag återvänt till Crystal Plaza, perfekt läge på Birger Jarlsgatan, ett stenkast från Stureplan.. Glömde att berätta om frukosten förra gången, men nu ska jag göra det.

Uppgraderad till dubbelrum nummer 707!

Jag hade även denna gång bokat ett enkelrum – då är Crystal Plaza oftast oslagbart billigast – men den här gången blev jag oväntat  uppgraderad till ett trevligt dubbelrum, nummer 707 på, just det sjunde våningen.

Utsikten var den vanliga.

Fint stort badrum!

Både dusch och badkar.

 

Fräscht badrum.

Till och med en liten kristallkrona kunde jag ligga och beundra i min säng.

Fin kristallkrona.

Hade jag fått någon av rummen som vette år andra hållet hade jag fått mycket fin utsikt över takåsarna i Stockholm.

Takåsarna i Stockholm.

Nåja jag skulle ju berätta om frukosten, som serveras i en kinarestaurang som sitterihop med hotellet. Det går att ana, eftersom de lite oväntat serverar nudlar till frukost, insmuget mellan köttbullar, priskorvar och äggröra. Mycket trevligt!

Dessutom ett bra urval av pålägg: sill, leverpastej, skinka, ost, kalkon och salami till exempel. Alla sorters mjölk och fil (inklusive laktosfritt), flingor och mysli och flera sorters bröd. dessutom  kan man grädda sina egna våfflor! Frukt förstår och två sorter juice.

Ibland är det svårt att förstå stjärnorna på ett hotell, Crystal Plaza kunde gott fått fyra stjärnor tycker jag!

 


Swedish storytellers – svenska berättare!

I går träffade jag P O Enquist, Camilla Läckberg, Sigrid Combüchen, Viveca Sten, Arne Dahl, Lars Keple, Majgull Axelsson, Hans Rosenfeldt, Ulf Nilsson och Michael Hjort för att nämna några författare som var med på Utrikesdepartementets satsning ”Storytellers od Sweden”. Det var en dag, som direktsändes via webben över hela världen, där 20-talet av Sveriges främsta författare berättade om sitt författarskap och vem som helst hade möjligheten att sms:a eller twittra in frågor.

Mons Kallentoft, Jan Arnald (Arne Dahl), Viveca Sten, Alexandra och Alexander Coelho Ahndoril.

Först ut var Majgull Axelsson och P O Enquist som tillsammans med Håkan Bravinger bland annat talade om översättarnas viktiga roll, när nu svensk litteratur alltmer går på export. Sverige är 4:e största landet i OECD-länderna när det gäller att exportera litteratur – störst är vi på barnböcker och ”Swedish Noir”, alltså deckare och thrillers. Alla var överens om att man måste våga lita på sina översättare, men ibland blir det ändå lite konstigt.

Håkan Bravinger, Majgull Axelsson och P O Enquist var några av författarnamnen. Foto: Birgitta Delbrand, Året Runt

– Jag använde ordet ”lönnfet” och tänkte kanske att översättaren skulle använda ”chubby”. Men istället stod där ”maple fat”! berättade P O. Camilla Läckberg berättade att hon fick en fråga om vad ”hockeyfrilla” var för något:

– Hur jag förklarade? Haha… jag skickade en bild!

Annars förvånades de över hur stort intresset faktiskt var för det svenska språket utomlands, inte mest österut.

P O Enquist inspireras mycket av tyskspråkiga författare. Foto & Copyright: Martina Huber

 

– Jag träffade en kvinna i Litauen som gick en svenskakurs och på den tiden var Litauen fortfarande en del av Sovjet. Så jag kunde inte låta bli att fråga henne varför hon ville  lära sig svenska när hon antagligen ändå inte fick lov att resa till Sverige? Hon tittade på mig och sa: ”Men jag går en simkurs också!”

 

Författare skriver också på helt olika vis, fick vi veta. Medan Viveca Sten gör synopsis för tre, fyra böcker åt gången innan hon börjar skriva, så undrar Majgull Axelsson själv verkligen vad som ska hända i nästa kapitel. Personerna blir verkligen levande för henne och när hon berättade för en kvinna om sin huvudperson undrade denna:

– Men tycker hon som ska vara huvudperson i boken verkligen att det OK att du skriver allt det här om henne?

Majgull hade levt sig in så när hon berättade om karaktären att kvinnan som lyssnade trodde att det handlade om en verklig person!

Båda deckarförfattarna och barnboksförfattarna är överens om att man gärna kan skriva om liv och död och att det finns få tabun.

Ulf Nilsson, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren och Mårten Sandén, alla barnboksförfattare. Foto & Copyright: Martina Huber

– Alla sagor, från de gamla insändska och de som berättades runt elden till Bröderna Grimm har alltid innehållit de här ämnena, konstaterar flera författare. Barnboksförfattaren Ulf Nilsson sa:

Jag älskar begravningar! Och det gör barn också. Hittar man ingen död fågel ute kan man alltid ta en sill i kylen och anordna en begravning…

För eftersom alla barn är rädda, inte minst för döden så måste vi prata om det. Läsa en bok, eller ordna en begravning så vi får anledning att prata.

– Och det går inte att säga ”Var inte orolig , Gud tar hand om dig” längre, för numera tror få på Gud i Sverige. Man kan skriva om döden för barn, men det är bra att till exempel skriva om ett djur som dör, istället för ett barn , så det hamnar på barns nivå, menar Ulf.

Hans bok ”Ensam mullvad på scen” handlar om skräcken att behöva stå på scen, hålla föredrag osv men när den kom ut på engelska blev titeln istället: ”The best singer in the world” . Man valde att fokusera på det lyckliga slutet…

Men den svenska öppenheten och svartheten är ofta chockerande i andra länder. Samtidigt som böckerna går på export så går också våra svenska värderingar på export.
Som Camilla Läckberg  berättade, att i andra kulturer kan det vara svårt att förstå att huvudpersonen Ericas man Patrik tar så stort ansvar för parets gemensamma barn. ”Är det en manlig nanny?” undrade någon – tanken att det kunde vara barnets pappa förespeglade dem uppenbarligen inte…

Fast alla är överens om att det inte går att skriva med tanken att föra ut jämställdhet och andra svenska värderingar i medvetandet.
Eller ens att skriva för att  medvetet återupprepa en succé!

Therese Bohman, Jenny Jägerfeld och Sigrid Combüchen. Foto & Copyright: Martina Huber

– Att skriva för att göra succé. Nej! Tvärtom, när jag skrev romanen ”Spill” så tänkte jag att detta nog egentligen var för smått för att intressera en bred allmänhet. Jag vet inte ens vad som ska hända när jag börjar att skriva, men jag bryr mig inte och när man frigör sig från kraven så lossnar det.

Självklart blev ”Spill” också en succé!

Camilla Läckberg, Hans Rosenfeldt, Michael Hjorth Cilla & Rolf Börjlind.Foto & Copyright: Martina Huber / Regeringskansliet

Att folk skulle få nog av det svarta var det heller ingen som trodde på.

– När en kritiker hoppades att detta skulle bli min sista succé tyckte jag det var märkligt, sa Camilla Läckberg och fortsatte:

– Det är som att man skulle hoppas att Robyn inte skulle sälja fler skivor eller att Zlatan skulle sluta att göra mål.

Jag passade på att byta några ord med Camilla Läckberg och berättade för henne att jag följt henne på avstånd länge nu och att jag tycker hon blir allt mer drottninglik med åren, säkrare och elegantare. Sedan lyckades jag (helt omedvetet) ta den här bilden av henne:

Deckardrottningen Camilla Läckberg - med krona och allt!

 

Hur man skriver är också olika, Paret  Cilla och Rolf Börjlind, just nu extra aktuella med filmatiseringen av deras  bok ”Hypnotisören” skriver hemma tillsammans och Lars Kepler  som består av författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril, började skriva under pseudonym för att ens kunna ena sig.

– Det har räddat vårt äktenskap, när vi skrev tillsammans under egna namn bara grälade vi.

Fortfarande lyckligt gifta!

Jan Arnald skriver deckare under psudonumen Arne Dahl och det var också nödvändigt för att kunna frigöra sig från det språk han vanligen använder som litteraturvetare.

Medan andra älskar ensamheten, som Majgull Axelsson, Camilla Läckberg och Sigrid Combüchen. Inte ens Hans Rosenfeldt och och Michael Hjort, som skriver tillsammans är tillsammans när de skriver.

– Vi skriver en bit var, förklarade Hans.

Vad inspirerar då en författare? Inte alltid andra böcker visar det sig. Therese Bohman hittar hellre inspiration i konst, gärna måleri. De lite äldre författarna tar mest intryck från tyskspråkig litteratur, medan de yngre hämtar inspirarionen i engelsk, inte minst Kanada. Sigrid Combüchen minns att hon älskade Oscar Wilde som ung.

–  Nu tycker jag han är kraftigt överskattad, medan Knut Hamsun inspirerar mig mycket. Det spelar ingen roll om han var nazist, hans brev är ändå fantastiska, menar Sigrid.

Hur är det då att bli känd? Har man barn hemma håller man sig på jorden, det vet Viveca Sten som har tre tonårspojkar:

– Mina barn vägrar att läsa mina böcker. När jag ville titta på Morden i Sandhamn på teve stimmade de så att jag bad dem lugna sig lite och då sa trettonåringen misstroget:

– Men du vet ju ändå vad som ska hända!

 


Visby börs – mörkt och mysigt

I helgen var det dags för den årliga tjejträffen, då jag och mina närmaste barndomsvänner sedan 40 år (!) tillbaka träffas.
Jag måste börja med att berätta om det fantastiska boende vi fick tag i, lilla hemliga konferenshotellet Visby Börs. Det ligger i stort sett granne med Visby Fornsal, där jag varit på fest läs mer om det här.
Hotellet består av ett antal sviter alla i två plan, med sovrum på övervåningen och vardagsrum/pentry i nedre.
Vi skulle få bo i Hotelldrottningen, men när vi checkade in fick hela Karlsökungen svit på köpet!
Här sov Ann och Made, övervåningen i Karlsökungens svit.

Väggarna var ett par meter tjocka i det gamla huset, tystnaden och mörkret total och jag som inte brukar sova så bra första natten på ett nytt ställe sov som en stock. Allt var inrett i gammal stil, med mycket antikviteter, men ändå fräscht, eftersom golv och tapeter samt kök var nya.

Hämtpizza och rödvin i Karlöskungens svit. Fr v Maria Andersson, Malin Olsson, Madeleine Nordenberg och Ann Kajsten.

Vi hann med flera restaurangbesök, strandpromenad, skogspromenad, kyrkbesök, vi såg Gotlands bryggeri från utsidan, och lite annat, här kommer fler bilder:

Tapas och öl från Gotlands bryggeri. Malin, jag och Ann.

På väg in på Isola Bella i Visby där man kan köpa goda pizzor.

Alla på en gång på Bolaget, trevlig restaurang/bar. Maria, Ann, jag, Malin och Made.

Skogspromenad. Malin, Made, Ann och Maria.

Maria plåtar i skogen.

Malin i skogen.

Madeleine, Malin och Maria i Visby.

Malin och pilgrimsmusslan på bakfickan, Ann tittar på.. Sedan åt vi alla fisksoppa eller stekt strömming (förunderligt god).

Formklippt snigel i Visby.

Gotlands bryggeri.

Bedårande trädgård, Visby.

Konstigt träd, Botaniska trädgården i Visby.

Domkyrkofönster från insidan. Fina koltrastar!


Gotländsk tryffel

Är det en hundlort? Nej det är en äkta gotländsk tryffel!
när jag fick veta att det numera odlas tryffel på Gotland kunde jag inte släppa detta ur tankarna. Jag var nämligen i Visby i helgen och hade vår årliga återträff med minabarndomsvänner Maria, Anne, Madeleine och Malin.

Äkta gotländsk tryffel. Kostar 10:- /g och denna vägde 27 gram det blir 270:-, tack!

Än har vi bara hunnit beundra färg, form och doft (som satt sig i alla kläderna i resväskan), återkommer när jag vågat använda dyrgripen i matlagning!


Älskade Jan Lööf och Skrotnisse

Bortsett från att jag utlöste larmet och allt blev lite pinsamt var det en fantastisk utställning! Älskar du också Skrotnisse och de andra av Jan Lööfs figurer? Då är utställningen från Dunkers kulturhus i Helsingborg något för dig, orginalfigurer från filmen utställda, samt Tårtan, Felix, Ville och mycket annat.

Jag har sett Skrotnisse säkert 150 gånger, först med bonusbarnet Elin (nu 26 år), sedan med mina egna barn (Teo 17 och William 15)  som alla älskade dessa mysiga figurer från treårsåldern och fram till nu. Och sedan med min sambo Andrew i vuxen ålder, han gillade också Skrotnisse. Så för alla redan invigda, kolla och njut! Ni andra har något att upptäcka.

I serien finns bara två stora kvinnliga karaktärer, Tures elaka mamma och Marietta, Efraims fru som blivit förtrollad till gam – ingen av dem någon riktigt rolig förebild, men bortsett från det så är det en underbar serie:

Kalle Järnberg (son till Skrotnisse), elake Ture Björkman och Nils "Skrotnisse" Järnberg i egen hög person. Det var när jag tog denna bild som larmet utlöstes... jag sträckte kameran in och utlöste sensorlarmet och vakten kom rusande. lLte pinsamt

 

Bertil Enstöring får äntligen vara ifred och uppfinna på sin måne...

 

 

Massor av små händer som användes under inspelningen.

 

Efraim av Alexandria och hans fru Marietta, som blivit förtrollad till gam, men trivs med det och vill inte bli människa igen.

 

Bertils flygande ö, bara en av många uppfinningar.

 

Kalles och Nisses kök och matrum.

 

Kalles rum, med ordentlig ljudanläggning och många djur i bur.


Spöken på Grand Hotell i Helsingborg?

Det var inte Boel jag hörde i natt så måste det varit… ett spöke?!

Grand hotell i Helsingborg måste vara det hotell i världen som jag återkommit flest gånger till. Alltid i jobbet, och inte så konstigt eftersom vårt huvudkontor ligger i Helsingborg. Ibland är det smidigast att övernatta. Den här gången var det höstkonferens, som jag av konkurrensskäl inte kan berätta så mycket om, annat än att det var pirrande inspirerande!
Åter till utsikten från hotellet, rum 367 denna gång.

Är inte utsikten rätt bedårande från rum 367?

 

Så jag känner mig väldigt trygg här, även om jag kunde jag inte somna i går. Jag hörde att även min granne Boel, AD och layoutchef på Allas hade svårt att komma till ro, trodde jag. Men vid frukosten bedyrade Boel  att hon sovit hela natten… så vem var det så jag hörde bakom väggen….?
Spöket som faktiskt lär finnas på hotellet ska husera på våning feminte på våning tre… kan det tillfälligt ha flyttat ned?

Ser det inte liiiite spöklikt ut? Vad är det för... dimma under kristallkronan?

 

Klicka här så hittar du fler utsikter från hotellrum jag bott på!

 

 


Surt, surare, surast…

Jag skulle köpa lite lördagsgodis i helgen och kom hem med det här:

Surt, surare, surast...

Nio citroner, fyra limefrukter, en påse satsumas två liter juice med smak av apelsin/mango samt apelsin/jordgubb, sex apelsiner. Samt två påsar sursockrade bilar. Och kolsyrat vatten.
Sugen på syrligt. Kan det vara C-vitaminbristen som talar till mig?
Har en bestämd känsla av att min tandhygienist Monika också blir sur – inget av detta är kul för emaljen…
Men det finns ett bra sätt att skydda emaljen – drick med sugrör! Ett råd jag fått av Monika. Jag har nu alltid ett hundrapack sugrör på bordet intill tandpetarna…


Nyhet på godishyllan

Nej men! En sådan trevlig lakritsnyhet på Ica med det enkla och gripande namnet ”Saltlakrits”. Med underrubriken ”Ett nattsvart drama”.

Saltlakrits - ett nattsvart drama, en riktigt välkommen nyhet på godishyllan!

För vad som döljer sig i denna påsen är inget annat än Toms delikata lakrits, fast under ICA-flagg. Danska favoriter som Blue jeans, Skilte lakrits, Polet, Pletskud och andra favoriter från denna utomordentliga lakritstillverkare finns nu i en hylla alldeles nära dig! Och billigt också, bara 12:90 för 170 gram, jag tror det är billigare än i Danmark.
Grattis alla saltlakritsälskare, inklusive mig själv!

Skilte marken, Blue jeans, pinvingpastiller och andra kända danskar är det i påsen!


Tre händelser

Veckans tre viktigaste händelser:

1. Sonen William har blivit kallad till landslagssamling med Svenska brottningsförbundet. Det innebär inte att han är uttagen till landslaget, mer att han kanske kan bli det någon gång i framtiden. Stort i vår familj!

2. Kylskåp, frys och mikrovågsugn gick sönder samtidigt. Jag har beställt nya – denna gång ett ANNAT märke! Återkommer när de nya grejorna är på plats. Mikron var mest akut, den kommer i nästa vecka. Kommer den att passa i hålet ovanför ugnen? Spännande fortsättning följer…

Hålet ovanför ugnen saknar en mikro.

3. I morgon ska vi köra ända till Värnamo för att köpa en soffa, men bättre begagnad, klädd i koskinn (!). Det innebär att vi ska köra släp och det visade sig att man kan låna släp gratis i våra större städer nuförtiden, eller ja, nästan gratis, man tar en bokningsavgift på 29:- var allt de ville ha. Det är för man står ut med reklamen på sidorna och det gör jag mer än gärna!

Ett släp av den här typen ska vi låna!

Köra släp framåt är en sak. Problemet är att vi också måste backa med släp på en mycket smal gata med massa röda koner på, grund av en reparation i närheten.  Exmaken Håkan som är postchauffis har lovat att vara standby och vi inte klarar av det, Andrew och jag. Visserligen vet jag ”det är bara att göra tvärtom, ”styra vänster om du vill att släpet ska styra höger”, men jag vet att det ändå inte är så enkelt som det kan låta…

Trångt och bökigt blir det när vi väl kommer hembackandes med vårt släp...

Återkommer även i detta ärende!


Senaste kommentarer

  • Ulrika F Renberg: Hej Gunilla – jag undrar vart jag kan nå dig för en del frågor kring meniere? MVH Ulrika
  • Henrik: Hej Gunilla. Får man fråga ifall du fick Salovum att bita på dig igen efter att dess effekt uteblev? Hur pass...
  • GunillaHå: Hej Martin! Ja och även Renée Voltaire har en ask med rålakrits(finns bland annat på Coop och Ica) som är...
  • martin: det finns nu en svensk premiumlakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa
  • christer winnerhag: hej bra artikel ang b12 , äter dessa tabletter själv och mår toppen just nu , men ack slutar man...

Etiketter




SENASTE FRÅN ALLAS