Akta dig för hajen!

Teo fick sy åtta stygn i handen, William slet en tånagel mitt itu, Andrew hade sår under fötterna och jag blåmärken över hela kroppen.
Nej, att surfa är inte lätt i början för någon, men allra svårast hade fortfarande Andrew och jag.

Annons

Uppvärmning igen.

Är det helt omöjligt att ta sig upp på en surfbräda om man inte är 20 och har en slimmad kropp?
Nej! Joel ”Papu” Pereira, surfläraren som tog hand om oss dag fyra var övertygad om att vi skulle klara det.

Joel "Papu" Pereira

Nu hade gruppen med de svåra  fallen krympt och kvar var bara jag och Andrew. Och Papu, som gav oss den största brädan och mesta peppningen:
– Paddla, paddla, paddla! Paddla, paddla, paddla! Paddla, paddla, paddla! Fokusera på stranden! Hoppa!

Plums!

– Varför tittade du på dina fötter?!!! Du skulle ju fokusera på stranden! Tittar du ner, så ramlar du.

– Nu vill jag att du hoppar jättesnabbt, skit samma om du ramlar!

Plums!

– Kanonbra! Du ramlade, men jag såg att du hoppade snabbare!

– Nu vill jag se mer fokus! Tänk dig att du har en haj bakom dig och att du måste upp på brädan för att överleva!

Jag kommer upp!

Och under av alla under av alla under!  Hajen tog skruv! Jag kom upp!

 

Halleluja!

På dag fyra, efter bara några få försök, stod vi upp, både Andrew och jag !

Andrew är uppe!

Och när man väl vet att det faktiskt är möjligt – hur förunderligt mycket lättare blir det inte då. Visst ramlade vi fortfarande, men jag kunde stå och surfa med vågen in till stranden de flesta gångerna.

Hurra!

På kvällen dag fem fick vi dessa fina intyg på att vi faktiskt kan räkna oss som surfare, om än rätt vingliga sådana:

 

Certifikaten!Stabilt!

Lyckliga elever, lycklig lärare. Det gick till slut!

Visst var det  tufft, vi var helt slut varje kväll, blåslagna och trötta, men oj vad kul vi hade! Stort tack till alla uthålliga ledare på Lapoint i Ericeira och i synnerhet João och Papu! Och till alla våra surfkamrater, som inte skrattade åt oss, utan hela tiden kom med uppmuntrande tillrop och snälla kommentarer.

Klicka här om du vill läsa om våra vedermödor de första tre dagarna, och panikträningen på hotellet.

Hur gick det för pojkarna då? Jo, de utvecklades enormt, särskilt den femte och sista dagen.

Teo gjorde stora framsteg sista dagen.... här påhejad av tränaren Tiago Pereira.

 

...liksom William!

 

Senaste kommentarer

  • Ulrika F Renberg: Hej Gunilla – jag undrar vart jag kan nå dig för en del frågor kring meniere? MVH Ulrika
  • Henrik: Hej Gunilla. Får man fråga ifall du fick Salovum att bita på dig igen efter att dess effekt uteblev? Hur pass...
  • GunillaHå: Hej Martin! Ja och även Renée Voltaire har en ask med rålakrits(finns bland annat på Coop och Ica) som är...
  • martin: det finns nu en svensk premiumlakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa
  • christer winnerhag: hej bra artikel ang b12 , äter dessa tabletter själv och mår toppen just nu , men ack slutar man...

Etiketter