Att surfa… eller inte….

Kan man lära sig surfa när man är 45+, ganska stel och överviktig? Andrew och jag blev missmodiga när vi såg våra kamrater på surfcampet Lapoint i Ericeira, Portugal, Europas surfcentrum.
Medelåldern var cirka 20 år och vi vägde nog sisådär 10-30 kilo mer än de andra, lite beroende på vem vi jämförde oss med.

Annons

Uppvärming på stranden. Vill bara påpeka att det är JÄTTEJOBBIGT att springa i sand...

Det första man lär sig när man ska surfa är paddla, paddla, paddla och sedan att ta sig från liggande på brädan till stående, i rätt position, på bråkdelen av en sekund. När läraren vrålar ”jump!” ska man flyga upp i ett enda elegant hopp. I början tränade vi på stranden i sanden.

Paddla, paddla, paddla ....Unga, smidiga tjejer och killar. Och så Andrew och jag....

Jag klarade inte detta ens medan brädan låg på sanden… men fick göra om och om igen och till slut fick jag gå ut i vattnet, utan att egentligen kunna… Å andra sidan var det mer än hälften som inte klarade detta i vattnet första dagen, så det kändes som om man kanske fick räkna med att det kan kräva lite övning

Redan dag ett kom sonen William, 15 år upp på brädan. Då provade vi alla tillsammans, både Level 1 och Level 2,cirka 40 elever totalt. På två timmar hann jag bara prova tre gånger, och Andrew var beredd att ge upp efter bara två försök.

William är uppe! Men han är 15 år och vältränad brottare....

Ge upp!? Näää… Det fick han inte för mig. ”Klart vi har rätt att vara sämst” sa jag, med tanke på våra handikapp: ålder och kilon...

Dag två var vi en mindre grupp, med bara 15 elever.  Andrew och jag fortsatte att ramla av… Men sonen Teo, 17 år kom upp på brädan, men då hade han redan sorterats ut till den grupp som förväntades att lyckas.  Det hade inte Andrew och jag…

Teo, 17 år kommer upp dag 2!

Dag tre började vår annars tålmodige  tränare Joao tröttna på oss. Då var vi fem kvar i gruppen – han fick ta hand om de svåraste fallen. När den dagen var slut var det bara tre som inte kommit upp. Behöver jag nämna att Andrew och jag var bland dem?
Då fick vi äntligen lära oss hemligheten bakom det där jätteskuttet upp i luften.
För tar man det i slowmotion blir det tre steg:

1. Res dig upp på armarna.

2. Drag upp det ben du vill ha bak på brädan och…

3. …skutta fram med ben tre!

Har man svårt att instinktivt lära sig att skutta rakt upp i luften rekommenderas detta. Så vi gick hem och övade på hotellrummet… ärligt talat skitjobbigt.

Hopp!

Jag läste i Illustrerad Vetenskap att grimaserande ökar den fysiska styrken med 10%, så där gjorde vi något rätt i alla fall… men när vi gick och lade oss på tredje kvällen var vi lite missmodiga

Är det kört kan vi inte lära oss surfa…? Är det försent?

Dag fyra hade gruppen krympt till Andrew och mig… och vi hade fått en ny lärare, Papu.

Uppvärmning. Ledaren Jaoa vänder ryggen till mig.

Bara två dagar till att försöka… skulle det gå för oss 45+:are...?
Fortsättning följer här!

Senaste kommentarer

  • Ulrika F Renberg: Hej Gunilla – jag undrar vart jag kan nå dig för en del frågor kring meniere? MVH Ulrika
  • Henrik: Hej Gunilla. Får man fråga ifall du fick Salovum att bita på dig igen efter att dess effekt uteblev? Hur pass...
  • GunillaHå: Hej Martin! Ja och även Renée Voltaire har en ask med rålakrits(finns bland annat på Coop och Ica) som är...
  • martin: det finns nu en svensk premiumlakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa
  • christer winnerhag: hej bra artikel ang b12 , äter dessa tabletter själv och mår toppen just nu , men ack slutar man...

Etiketter