Swedish storytellers – svenska berättare!

I går träffade jag P O Enquist, Camilla Läckberg, Sigrid Combüchen, Viveca Sten, Arne Dahl, Lars Keple, Majgull Axelsson, Hans Rosenfeldt, Ulf Nilsson och Michael Hjort för att nämna några författare som var med på Utrikesdepartementets satsning ”Storytellers od Sweden”. Det var en dag, som direktsändes via webben över hela världen, där 20-talet av Sveriges främsta författare berättade om sitt författarskap och vem som helst hade möjligheten att sms:a eller twittra in frågor.

Annons

Mons Kallentoft, Jan Arnald (Arne Dahl), Viveca Sten, Alexandra och Alexander Coelho Ahndoril.

Först ut var Majgull Axelsson och P O Enquist som tillsammans med Håkan Bravinger bland annat talade om översättarnas viktiga roll, när nu svensk litteratur alltmer går på export. Sverige är 4:e största landet i OECD-länderna när det gäller att exportera litteratur – störst är vi på barnböcker och ”Swedish Noir”, alltså deckare och thrillers. Alla var överens om att man måste våga lita på sina översättare, men ibland blir det ändå lite konstigt.

Håkan Bravinger, Majgull Axelsson och P O Enquist var några av författarnamnen. Foto: Birgitta Delbrand, Året Runt

– Jag använde ordet ”lönnfet” och tänkte kanske att översättaren skulle använda ”chubby”. Men istället stod där ”maple fat”! berättade P O. Camilla Läckberg berättade att hon fick en fråga om vad ”hockeyfrilla” var för något:

– Hur jag förklarade? Haha… jag skickade en bild!

Annars förvånades de över hur stort intresset faktiskt var för det svenska språket utomlands, inte mest österut.

P O Enquist inspireras mycket av tyskspråkiga författare. Foto & Copyright: Martina Huber

 

– Jag träffade en kvinna i Litauen som gick en svenskakurs och på den tiden var Litauen fortfarande en del av Sovjet. Så jag kunde inte låta bli att fråga henne varför hon ville  lära sig svenska när hon antagligen ändå inte fick lov att resa till Sverige? Hon tittade på mig och sa: ”Men jag går en simkurs också!”

 

Författare skriver också på helt olika vis, fick vi veta. Medan Viveca Sten gör synopsis för tre, fyra böcker åt gången innan hon börjar skriva, så undrar Majgull Axelsson själv verkligen vad som ska hända i nästa kapitel. Personerna blir verkligen levande för henne och när hon berättade för en kvinna om sin huvudperson undrade denna:

– Men tycker hon som ska vara huvudperson i boken verkligen att det OK att du skriver allt det här om henne?

Majgull hade levt sig in så när hon berättade om karaktären att kvinnan som lyssnade trodde att det handlade om en verklig person!

Båda deckarförfattarna och barnboksförfattarna är överens om att man gärna kan skriva om liv och död och att det finns få tabun.

Ulf Nilsson, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren och Mårten Sandén, alla barnboksförfattare. Foto & Copyright: Martina Huber

– Alla sagor, från de gamla insändska och de som berättades runt elden till Bröderna Grimm har alltid innehållit de här ämnena, konstaterar flera författare. Barnboksförfattaren Ulf Nilsson sa:

Jag älskar begravningar! Och det gör barn också. Hittar man ingen död fågel ute kan man alltid ta en sill i kylen och anordna en begravning…

För eftersom alla barn är rädda, inte minst för döden så måste vi prata om det. Läsa en bok, eller ordna en begravning så vi får anledning att prata.

– Och det går inte att säga ”Var inte orolig , Gud tar hand om dig” längre, för numera tror få på Gud i Sverige. Man kan skriva om döden för barn, men det är bra att till exempel skriva om ett djur som dör, istället för ett barn , så det hamnar på barns nivå, menar Ulf.

Hans bok ”Ensam mullvad på scen” handlar om skräcken att behöva stå på scen, hålla föredrag osv men när den kom ut på engelska blev titeln istället: ”The best singer in the world” . Man valde att fokusera på det lyckliga slutet…

Men den svenska öppenheten och svartheten är ofta chockerande i andra länder. Samtidigt som böckerna går på export så går också våra svenska värderingar på export.
Som Camilla Läckberg  berättade, att i andra kulturer kan det vara svårt att förstå att huvudpersonen Ericas man Patrik tar så stort ansvar för parets gemensamma barn. ”Är det en manlig nanny?” undrade någon – tanken att det kunde vara barnets pappa förespeglade dem uppenbarligen inte…

Fast alla är överens om att det inte går att skriva med tanken att föra ut jämställdhet och andra svenska värderingar i medvetandet.
Eller ens att skriva för att  medvetet återupprepa en succé!

Therese Bohman, Jenny Jägerfeld och Sigrid Combüchen. Foto & Copyright: Martina Huber

– Att skriva för att göra succé. Nej! Tvärtom, när jag skrev romanen ”Spill” så tänkte jag att detta nog egentligen var för smått för att intressera en bred allmänhet. Jag vet inte ens vad som ska hända när jag börjar att skriva, men jag bryr mig inte och när man frigör sig från kraven så lossnar det.

Självklart blev ”Spill” också en succé!

Camilla Läckberg, Hans Rosenfeldt, Michael Hjorth Cilla & Rolf Börjlind.Foto & Copyright: Martina Huber / Regeringskansliet

Att folk skulle få nog av det svarta var det heller ingen som trodde på.

– När en kritiker hoppades att detta skulle bli min sista succé tyckte jag det var märkligt, sa Camilla Läckberg och fortsatte:

– Det är som att man skulle hoppas att Robyn inte skulle sälja fler skivor eller att Zlatan skulle sluta att göra mål.

Jag passade på att byta några ord med Camilla Läckberg och berättade för henne att jag följt henne på avstånd länge nu och att jag tycker hon blir allt mer drottninglik med åren, säkrare och elegantare. Sedan lyckades jag (helt omedvetet) ta den här bilden av henne:

Deckardrottningen Camilla Läckberg - med krona och allt!

 

Hur man skriver är också olika, Paret  Cilla och Rolf Börjlind, just nu extra aktuella med filmatiseringen av deras  bok ”Hypnotisören” skriver hemma tillsammans och Lars Kepler  som består av författarparet Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril, började skriva under pseudonym för att ens kunna ena sig.

– Det har räddat vårt äktenskap, när vi skrev tillsammans under egna namn bara grälade vi.

Fortfarande lyckligt gifta!

Jan Arnald skriver deckare under psudonumen Arne Dahl och det var också nödvändigt för att kunna frigöra sig från det språk han vanligen använder som litteraturvetare.

Medan andra älskar ensamheten, som Majgull Axelsson, Camilla Läckberg och Sigrid Combüchen. Inte ens Hans Rosenfeldt och och Michael Hjort, som skriver tillsammans är tillsammans när de skriver.

– Vi skriver en bit var, förklarade Hans.

Vad inspirerar då en författare? Inte alltid andra böcker visar det sig. Therese Bohman hittar hellre inspiration i konst, gärna måleri. De lite äldre författarna tar mest intryck från tyskspråkig litteratur, medan de yngre hämtar inspirarionen i engelsk, inte minst Kanada. Sigrid Combüchen minns att hon älskade Oscar Wilde som ung.

–  Nu tycker jag han är kraftigt överskattad, medan Knut Hamsun inspirerar mig mycket. Det spelar ingen roll om han var nazist, hans brev är ändå fantastiska, menar Sigrid.

Hur är det då att bli känd? Har man barn hemma håller man sig på jorden, det vet Viveca Sten som har tre tonårspojkar:

– Mina barn vägrar att läsa mina böcker. När jag ville titta på Morden i Sandhamn på teve stimmade de så att jag bad dem lugna sig lite och då sa trettonåringen misstroget:

– Men du vet ju ändå vad som ska hända!

 

Senaste kommentarer

  • Ulrika F Renberg: Hej Gunilla – jag undrar vart jag kan nå dig för en del frågor kring meniere? MVH Ulrika
  • Henrik: Hej Gunilla. Får man fråga ifall du fick Salovum att bita på dig igen efter att dess effekt uteblev? Hur pass...
  • GunillaHå: Hej Martin! Ja och även Renée Voltaire har en ask med rålakrits(finns bland annat på Coop och Ica) som är...
  • martin: det finns nu en svensk premiumlakrits från Lakritsfabriken i Ramlösa
  • christer winnerhag: hej bra artikel ang b12 , äter dessa tabletter själv och mår toppen just nu , men ack slutar man...

Etiketter